Bono vill ha ett mer övervakat och reglerat internät. “Kan Kina så kan väl vi.” Där är ju en mening man inte hör så ofta från sansade demokratiskt lagda människor. Anna Troberg gör en strålande genomgång av det hela så att vi andra slipper.
Nä, Irland har mycket skit under huven just nu. Att Bono säger pantade saker kan man ju alltid försvara med att han talar som en privatperson och att ingen nödvändigtvis behöver lyssna på honom. Men att Irländska staten sedan första januari nu jagar kättare med sin nya blasphemy law går inte att släta över på något sätt alls. Här finns en Facebook-grupp för Irlands ateister. Gå med och stöd de stackarna, vettja! (Edit: Hm, jag får inte länken att funka, gruppen heter “Atheist Ireland” i alla fall.)
Avslutar med något positivt från ön i fråga… Musiken är alltjämt mysig och fri att använda oavsett vad Bono tycker.
De få som minns den hemska historien om plagieringen av en italiensk kokbok för ett tag sedan känner nog igen den här gubben. Hela historien är så fruktansvärt ointressant att jag bara nämner den för att jag hängde upp mig på en detalj i hans syn på kunskap.
“Till hösten kommer min bok “Italienska kök”. Jag skriver den helt själv utan klichéer eller lånad kunskap”, säger han. “Jag har fått ett starkt behov av det efter att ha sett hur människor helt utan kunskap ger ut italienska kokböcker.”
Vad är fel på den här karln? Ingen lånad kunskap? Det han menar är alltså att han själv, helt utan influenser, har uppfunnit hela den italienska mattraditionen. Nej du gubbe, tradition och kultur är fenomen som naturligt är helt oförenliga med idéer om immateriell upphovsrätt. Att följa en tradition är att använda kunskap som är så uppblandad att den inte går att spåra. Detta gäller så klart inte bara matlagning utan även musicerande, skrivande, arkitektur, vetenskap och så vidare.
“Standing on the shoulders of giants” kan man kalla fenomenet. Kockgubben i fråga verkar tvärtom tycka att det italienska köket står på hans axlar. Hoppas han får en riktigt dålig Venedig-pizza i plytet nästa gång han går utanför dörren.
Några KTH-forskare kom nyligen fram till att skivbolagen visserligen går sämre, men att liveindustrin och artisterna själva ökar sin omsättning. Intet nytt där. Ett mysigt citat från DNs TTs artikel sticker ut:
Men alla artister tjänar inte lika mycket på de nya betalningsströmmarna. Dansband och andra artister som är mycket ute på vägarna är sannolikt vinnare medan inåtvända musiker som hatar att möta publiken har svårare att utnyttja fördelarna med det nya landskapet.
Och givetvis gäller även att inåtvända skivbolag som hatar att möta verkligheten har svårare att utnyttja fördelarna med det nya landskapet. Enkel Darwinism.
Halkade via Shortpacked in på den här galna sidan: standforchristmas.com där det amerikanska folket kan tipsa om vilka butiker som är värda att shoppa i, baserat på hur högt i ära de håller julen. Att personalen önskar kunderna “merry christmas” är gott, att säga “happy holidays” är hädelse, till exempel.
Den butikskedja som får sämst betyg är GAP, som med följande reklamfilm retat upp de kristna fundamentalisterna:
Den rådande attityden på sidan exemplifieras väl av följande citat:
“That was the worst CHRISTMAS commercial I have ever saw. What are you really telling our young people?”
“… Is nothing sacred these days?”
“Time to liberate? Only Jesus can set us free. Jesus is THE way. You cannot “86″ that rule. I will not be shopping at Gap or affiliated stores. This commercial reflects an anti-Christ heart attitude. Oh Lord, send us your revival …keep us “One Nation Under God!”
“Very offended by the recent advertisement. How dare they suggest we celebrate what we want? This is a Christian nation.”
Visst är USA mysigt på många sätt, men ibland är avståndet till talibanerna fånigt litet.
Japanerna är som vanligt bäst på allt. Bitpop-bandet JulieHally (uttalas rimligen “djur-i-harry”) spelade i dagarna live på Dreamhack, och jag har en känsla att de kan bli riktigt stora i nördkretsar. De riktigt hardcoreiga 8bitskompositörerna lär fnysa vilt åt JulieHallys poppiga stuk, men perkele… Den gamla videospelsmusiken VAR ju väldigt melodiös och poppig. Själv har jag hur som helst inte hört nån bättre bitpop sedan Pluxus tidiga påhitt.
Vi har vetenskapen att tacka för mycket. Nu har man räknat ut att raggning är en stor anledning till att folk klubbar går på klubb. Antalet klädesplagg på kvinnor tycks dessutom stå i omvänd proportion mot antalet raggningsförsök de utsätts för. Bra att veta. Jag har alltid undrat över det där…
Game boy-nörd som jag är kommer här en orginaltrogen version av Cloud castle-temat från Castlevania 2. Det måste vara ett av de GB-spel jag lirat mest genom åren, till stor del beroende på den mustiga musiken.
Frampulad i Cubase med ljud från Trinity plus, Pro53, Vanguard, Orange vocoder med mera.
Det blev ju ett väldigt liv om denhärhistorien. En kockgubbe anklagar en kocktant för att ha plagierat lite text. Det tycks hon ju utan snack ha gjort, och med dagens upphovsrättspolicy är det ju inte konstigt att guben startar ett rabalder utan dess like för att krama ur mesta möjliga skadestånd, publicitet och sympati ur incidenten. “Det här är allvarligt”, “det grövsta jag sett på länge”, “jag höll på att spy”. Han är även mån om att framhålla att han minsann “behärskar det italienska språket”. Jaha?
Nu är det ju kokböcker det handlar om, men det var inga recept som hade plagierats, bara flufftext. Hade det inte varit värre om tanten stulit recept? Nej, där lägger sig inte upphovsrättsivrarna i, förutsatt att det handlar om “recept i en traditionell uppställning, med traditionella ingredienser”. Vad nu det ska innebära. Då böckerna i fråga behandlar “italiensk” mat, får man anta att de flesta recept däri i olika stor mån är “plagierade” från befintliga italienska diton; konstigt vore det ju annars. Om det handlar om något slags yrkesetik är kockarna alltså lika onda båda två, eftersom det enda av intresse i deras böcker består av sådant de inte hittat på själva.
Ok, så kockgubben är en hysterisk gnet, men tanten förtjänar också en planka i bakhuvudet för sin totala brist på professionalism och skillz. Hur svårt kan det vara att i egna ord beskriva hur italiensk korv traditionellt smaksätts?
Uppdatering: Vet inte hur smart det egentligen är att som kock offentligt hävda att man spyr av att läsa sina egna ord. En kock som över huvud taget pratar om spya är ingen jag känner någon större lust att köpa recept av.
Det här är ungefär det roligaste jag läst den här veckan. Antipirativrarna på Warner music har under lång tid sålt Edwyn Collins musik trots att de inte äger rätt att göra det; det gör bara han själv. Dessutom har de förmått Myspace att ta bort hans egna låtar från hans egen sida. Vahetteree…
