Brynolf’s corner

Strålande “ekonomiskt rappande”. Inte bara kul och lite bildande, utan även väldigt välgjort. Svängig refräng! Text och MP3 finns på econstories site.

Den här låten kan inte ha blivit särskilt stor i Sverige när det begav sig 1996, vilket är synd. Den har helt gått under min radar fram till igår. Jag upptäckte den av en slump när jag satt och lyssnade på Njoi - Anthem i godan ro, och slösurfade runt lite efter info om denna raveklassiker. Sångerskan i Anthem visade sig vara inblandad i ett band kallat Republica. En snabb sökning på Tuben senare, och pang! En ny favorit.

Brian Eno har alltid varit en intressant kille. I en över huvud taget väldigt spännande intervju i The Guardian nyligen säger han ett och annat sunt ord om musikindustrin:

“I think records were just a little bubble through time and those who made a living from them for a while were lucky. There is no reason why anyone should have made so much money from selling records except that everything was right for this period of time. I always knew it would run out sooner or later. It couldn’t last, and now it’s running out. I don’t particularly care that it is and like the way things are going. The record age was just a blip. It was a bit like if you had a source of whale blubber in the 1840s and it could be used as fuel. Before gas came along, if you traded in whale blubber, you were the richest man on Earth. Then gas came along and you’d be stuck with your whale blubber. Sorry mate – history’s moving along. Recorded music equals whale blubber. Eventually, something else will replace it.”

En man som skapat en låt som “An ending (Ascent)” kan väl ändå inte ha fel? (Det tycks bli allt svårare att embedda upphovsrättsskyddat material från Tuben, men jag hittade en version som funkade:)

En gammal favorit från det gemytliga 90-talet; Philip Boa & The voodoo club - Love on sale. Jag minns att MTV på samma dag som eurovisionfinalen körde en egen variant med musikvideos från olika länder som man fick rösta på. Den här låten var Tysklands bidrag. Tyvärr fick den stryk av Suedes “Animal nitrate“, men coolt ändå att en så pass alternativ och lo-fi låt (Philip Boa finns inte ens med på Wikipedia) blev en hit. Skivan var svår att hitta i Stockholm, men efter att ha knatat från Degerfors till Karlskoga hittade jag den för 70:- på en begagnat-hylla av en händelse. Kul. Synd att resten av skivan var rätt kass.

Texten får anses gå den politiskt korrekta linjen (eller “kristkonservafeministiska” om man så vill) i prostitutionsdebatten, vilket är lite synd. Men en bra låt icke desto mindre. Texter lär man sig filtrera bort (vilket ju är tur med tanke på var majoriteten av band tycks stå politiskt, annars hade Ohly varit statsminister idag).

Japanerna är som vanligt bäst på allt. Bitpop-bandet JulieHally (uttalas rimligen “djur-i-harry”) spelade i dagarna live på Dreamhack, och jag har en känsla att de kan bli riktigt stora i nördkretsar. De riktigt hardcoreiga 8bitskompositörerna lär fnysa vilt åt JulieHallys poppiga stuk, men perkele… Den gamla videospelsmusiken VAR ju väldigt melodiös och poppig. Själv har jag hur som helst inte hört nån bättre bitpop sedan Pluxus tidiga påhitt.