Halkade via Shortpacked in på den här galna sidan: standforchristmas.com där det amerikanska folket kan tipsa om vilka butiker som är värda att shoppa i, baserat på hur högt i ära de håller julen. Att personalen önskar kunderna “merry christmas” är gott, att säga “happy holidays” är hädelse, till exempel.
Den butikskedja som får sämst betyg är GAP, som med följande reklamfilm retat upp de kristna fundamentalisterna:
Den rådande attityden på sidan exemplifieras väl av följande citat:
“That was the worst CHRISTMAS commercial I have ever saw. What are you really telling our young people?”
“… Is nothing sacred these days?”
“Time to liberate? Only Jesus can set us free. Jesus is THE way. You cannot “86″ that rule. I will not be shopping at Gap or affiliated stores. This commercial reflects an anti-Christ heart attitude. Oh Lord, send us your revival …keep us “One Nation Under God!”
“Very offended by the recent advertisement. How dare they suggest we celebrate what we want? This is a Christian nation.”
Visst är USA mysigt på många sätt, men ibland är avståndet till talibanerna fånigt litet.
Vi har vetenskapen att tacka för mycket. Nu har man räknat ut att raggning är en stor anledning till att folk klubbar går på klubb. Antalet klädesplagg på kvinnor tycks dessutom stå i omvänd proportion mot antalet raggningsförsök de utsätts för. Bra att veta. Jag har alltid undrat över det där…
Folkpartiet överväger att göra deras gamla idé om en kulturkanon till en valfråga. Hur skapar man rimligen en sådan, egentligen? Jag kan garantera att den officiella kultur-topplistan inte kommer att stämma överens med vad jag och en stor del av svenska folket värderar. Den kan omöjligt bli representativ för en tillräckligt stor del av svenskarna för att det ska ge en vettig bild över “vår” kultur, så vad är poängen då? Att vi kulturella parallaxer genast ska kötta Strindberg, Bergman, Thåström och Fares och per automatik inse dessas storhet?
Uppspikande av officiella milstolpar för den nationella kulturen är att byta ut sin toastol mot ett blått skåp.
Om Folkpartiets plan är att likrikta vårt samhälle mot ett “typiskt svenskt” håll (och sådana tendenser anar man onekligen ibland), då är jag svensk först när deras kulturkanon ser ut ungefär så här:
Drömde inatt att jag shamponerade Elin Kling med Eldorados 10-kronorsshampo. Fan vad sur hon blev. Men eftersom hon tydligen gillar Orup tycker jag allt att hon förtjänade det.
Ironiskt att världens vitaste neger dör samma dag som världens brunaste svenne återuppstår… Ska nog gå och lyssna lite på “The way you make me feel” en stund innan jag somnar.
