Brynolf’s corner

Strålande “ekonomiskt rappande”. Inte bara kul och lite bildande, utan även väldigt välgjort. Svängig refräng! Text och MP3 finns på econstories site.

Den här blir man av någon anledning lite glad åt.

Att den här nya innegrejen “internett” gör musiker arbetslösa vet vi ju alla. Inte bara för att folk skiter i att betala för plastbitar, utan även för att det knappt finns några bandnamn kvar. Ajaj, hur ska det gå?

Till att börja med är ju det här så klart snarare ett tecken på att musiker lever och frodas som aldrig förr. Vilken överraskning!

För det andra: är det så svårt att hitta på ett unikt bandnamn? Om ni nu absolut vill heta Bliss (vilket tydligen är väldans poppis), prova Blis, Blisss, Blissss, Bliz, Blizz, Blizzz, B-liss, B-liz, B:lis… etc, ni fattar poängen.

Slutligen, är ett unikt bandnamn så viktigt? Tydligen, eftersom det slängs lawsuits hejvilt åt höger och vänster när det uppdagas att någon råkar ha “snott” ditt namn. Det är trademarks hit och upphovsrätter dit. Man blir så matt. Intellectual property-konceptet är en enda gråzon.

-Jaså, du har ett band som heter Electrolux? Det går inte för sig, serru. Nu ska du få se på fan!
-Men vi är ju inte ens i samma bansch!

-Jaså, “Michael Jackson live på Kvarterskrogen”, säger du? Han är för det första död, serru, och för det andra äger vi rättigheterna till hans namn. Nu ska du få se på fan!
-Men jag HETER ju så!

Visst kan det bli en ruskig röra och en del bedrägeriförsök om man släpper trademarks helt fritt, men jag är inte alls säker på att det verkligen blir MINDRE rörigt än vad det redan är.

Jaha, så var det här på tapeten igen. Livstids villkorslös inkomstgaranti åt 157 godtyckligt utvalda konstnärer ska med rätta fasas ut. Det tycker kultureliten förstås inte om. Mycket skrik för ingenting, dels då de stofiler som idag åtnjuter detta adelskap kommer fortsätta få betalt av skattebetalarna tills de dör, och dels eftersom man i stället ämnar införa lite feta stipendier. Inte mycket kommer med andra ord hända. Oavsett hur man löser saken, kvarstår grundproblemet med kulturpolitik: en godtyckligt (och inte sällan politiskt) utvald kulturelit ställs över alla andra, och får betalt ur vår gemensamma plånbok för att skapa “stor konst” som intresserar föga fler än den inre cirkeln.

Kriterierna för att få del av den statliga inkomstgarantin innefattar luddigheter som “du har bidragit till Sveriges utveckling, du har gjort våra liv rikare.”…  Clownen Manne har inte bidragit till min utveckling, och han har definitivt inte gjort mitt liv rikare. För att inte tala om Jan Myrdal, som på sin höjd har förtjänat en bräda i fejan.

Andra på samma linje: Ingerö, Motpol, HAX, Medborgare X

Den här låten kan inte ha blivit särskilt stor i Sverige när det begav sig 1996, vilket är synd. Den har helt gått under min radar fram till igår. Jag upptäckte den av en slump när jag satt och lyssnade på Njoi - Anthem i godan ro, och slösurfade runt lite efter info om denna raveklassiker. Sångerskan i Anthem visade sig vara inblandad i ett band kallat Republica. En snabb sökning på Tuben senare, och pang! En ny favorit.

Mera megamanstuff. Jag föredrar egentligen musiken till MM1 framför tvåan, men vissa trudilutter är helt enkelt för bra att inte mixa runt med. Den här tex.

Upptäckte att slutet inte kom med på Cloud castle-remixen, men det är fixat nu, må ni tro. Videon är samma lika, men i MP3-arkivet finns den rätta filen med hela fem sekunders extra oväsen.