Några KTH-forskare kom nyligen fram till att skivbolagen visserligen går sämre, men att liveindustrin och artisterna själva ökar sin omsättning. Intet nytt där. Ett mysigt citat från DNs TTs artikel sticker ut:
Men alla artister tjänar inte lika mycket på de nya betalningsströmmarna. Dansband och andra artister som är mycket ute på vägarna är sannolikt vinnare medan inåtvända musiker som hatar att möta publiken har svårare att utnyttja fördelarna med det nya landskapet.
Och givetvis gäller även att inåtvända skivbolag som hatar att möta verkligheten har svårare att utnyttja fördelarna med det nya landskapet. Enkel Darwinism.
Halkade via Shortpacked in på den här galna sidan: standforchristmas.com där det amerikanska folket kan tipsa om vilka butiker som är värda att shoppa i, baserat på hur högt i ära de håller julen. Att personalen önskar kunderna “merry christmas” är gott, att säga “happy holidays” är hädelse, till exempel.
Den butikskedja som får sämst betyg är GAP, som med följande reklamfilm retat upp de kristna fundamentalisterna:
Den rådande attityden på sidan exemplifieras väl av följande citat:
“That was the worst CHRISTMAS commercial I have ever saw. What are you really telling our young people?”
“… Is nothing sacred these days?”
“Time to liberate? Only Jesus can set us free. Jesus is THE way. You cannot “86″ that rule. I will not be shopping at Gap or affiliated stores. This commercial reflects an anti-Christ heart attitude. Oh Lord, send us your revival …keep us “One Nation Under God!”
“Very offended by the recent advertisement. How dare they suggest we celebrate what we want? This is a Christian nation.”
Visst är USA mysigt på många sätt, men ibland är avståndet till talibanerna fånigt litet.
