Japanerna är som vanligt bäst på allt. Bitpop-bandet JulieHally (uttalas rimligen “djur-i-harry”) spelade i dagarna live på Dreamhack, och jag har en känsla att de kan bli riktigt stora i nördkretsar. De riktigt hardcoreiga 8bitskompositörerna lär fnysa vilt åt JulieHallys poppiga stuk, men perkele… Den gamla videospelsmusiken VAR ju väldigt melodiös och poppig. Själv har jag hur som helst inte hört nån bättre bitpop sedan Pluxus tidiga påhitt.
Vi har vetenskapen att tacka för mycket. Nu har man räknat ut att raggning är en stor anledning till att folk klubbar går på klubb. Antalet klädesplagg på kvinnor tycks dessutom stå i omvänd proportion mot antalet raggningsförsök de utsätts för. Bra att veta. Jag har alltid undrat över det där…
Får nog stå ut med ett och annat
Game boy-nörd som jag är kommer här en orginaltrogen version av Cloud castle-temat från Castlevania 2. Det måste vara ett av de GB-spel jag lirat mest genom åren, till stor del beroende på den mustiga musiken.
Frampulad i Cubase med ljud från Trinity plus, Pro53, Vanguard, Orange vocoder med mera.
Ögnade igenom DN.se när det i ögonvrån dök upp på deras mindre läsvärda högerpanel en bild jag för ett ögonblick trodde var en docka, men icke. Ög!
Ja, jävligt kavaj, men man undrar ju om hon inte får syrebrist i hjärnan så fort hon ska till att blinka med dem.
Det blev ju ett väldigt liv om den här historien. En kockgubbe anklagar en kocktant för att ha plagierat lite text. Det tycks hon ju utan snack ha gjort, och med dagens upphovsrättspolicy är det ju inte konstigt att guben startar ett rabalder utan dess like för att krama ur mesta möjliga skadestånd, publicitet och sympati ur incidenten. “Det här är allvarligt”, “det grövsta jag sett på länge”, “jag höll på att spy”. Han är även mån om att framhålla att han minsann “behärskar det italienska språket”. Jaha?
Nu är det ju kokböcker det handlar om, men det var inga recept som hade plagierats, bara flufftext. Hade det inte varit värre om tanten stulit recept? Nej, där lägger sig inte upphovsrättsivrarna i, förutsatt att det handlar om “recept i en traditionell uppställning, med traditionella ingredienser”. Vad nu det ska innebära. Då böckerna i fråga behandlar “italiensk” mat, får man anta att de flesta recept däri i olika stor mån är “plagierade” från befintliga italienska diton; konstigt vore det ju annars. Om det handlar om något slags yrkesetik är kockarna alltså lika onda båda två, eftersom det enda av intresse i deras böcker består av sådant de inte hittat på själva.
Ok, så kockgubben är en hysterisk gnet, men tanten förtjänar också en planka i bakhuvudet för sin totala brist på professionalism och skillz. Hur svårt kan det vara att i egna ord beskriva hur italiensk korv traditionellt smaksätts?
Pjov skojar till det om hysterin.
Uppdatering: Vet inte hur smart det egentligen är att som kock offentligt hävda att man spyr av att läsa sina egna ord. En kock som över huvud taget pratar om spya är ingen jag känner någon större lust att köpa recept av.
En stor pizza på upphovsrätten
Powered by WordPress
