Apropå DNs ljudartikel jag snackade om senast (och även den här lilla notisen)… Här är en brud som fasvänt en MP3a mot en WAV, så vi kan höra vad som tas bort i komprimeringen. Visst, inte direkt vetenskapligt utfört och visst förstör youtube ljudet en del, men nog kan man dra slutsatsen att det inte är mycket viktig information vi går miste om.
DN jönsar på om hur hemskt det är att folk inte bryr sig om ljudkvalitet utan nöjer sig med komprimerade format i utbyte mot tillgänglighet, komfort och nästan oändliga logistiska fördelar. Visst kan skillnaden mellan mp3 och wav vara märkbar, men inte så pass att någon bryr sig för vanligt hemmabruk. Dessutom förekommer oftast större ljudbovar i kedjan; datorhögtalare och ruttna hörlurar är vad vanliga svennar lyssnar i, och detta därtill i akustiskt icke särdeles optimerade utrymmen. Och det duger!
DNs artikel är enbart en produkt av ovanligt töntig och genomskinlig lobbying. “Ljudexperter” med meriter som Markoolio- och A-teensproducering är ledsna över att vi inte längre köper deras skivor, och försöker få oss att gå tillbaka till ett dyrare och mer ineffektivt sätt att konsumera kultur. Ge upp för fan!
Givetvis ska man eftersträva en hög ljudkvalitet i studios, på konserter, klubbar, audiofiltempel och på andra ställen där musiken utgör själva ursäkten för företeelsens existens. Men på tunnelbanan, i bilen och hemma framför burken är musiken sekundär och kan låta nästan hur skit som helst utan att jag eller 99% av övriga svennar lider av det.
Markoolio - Bör endast avnjutas i 32bit/96kHz och genom en riktig audiofilanläggning.
Här är en lite mer klassisk trudilutt från den blåe fulingens tidigaste strapatser. Det finns fanimig ingen mer megamannig bana än den här. Alla fula klipp i videon beror på att jag inte kan spela in mer än 30sek åt gången. Kanske borde leta upp ett bättre videocapture-program…
Ihopsnickrad i Cubase med hjälp av några gratissyntar, breakbeatsamplingar och ett visst stöd från Korg Trinityns ljudbank.
Jag har hängt upp mig på Nintendomusik den senaste tiden, i synnerhet ur spelen med den där lille blåe filuren med en äggskjutare på armen. Här är den första mixen som är någorlunda klar. Jag har egentligen aldrig spelat det här spelet; det var Gameboy som gällde för min del när det begav sig. Men vissa NES-låtar är så bra att några nostalgiska band inte är nödvändiga för att man ska gilla dem. Snakeman är en sådan.
Ingame-videon är inspelad med FRAPS som var rätt lättanvänt. Min brist på mad skillz i megaman3 (och videoredigering) bör framgå rätt tydligt i videon.
Powered by WordPress
